jag vet att du vill kolla...

.. men det är så tråkigt att blogga just nu. trots att jag gör så mycket roligt om dagarna så känns det väldigt avlägset att sätta sig och skriva några rader här.. jaja.
nu gör jag det i alla fall :)

jag är i torsby för tillfället. och jag njuter! värmland är underbart på sommaren. jag vet nog inget bättre ställe? här vill jag tillbringa många många somrar framöver!:) vi tränar, hänger vid stranden, tränar igen, kvällsfikar på olika smultronställen.. så ser dagarna ut, ungefär! vi har så roligt tillsammans och det känns redan att den här sommaren kommer bli ut över det vanliga!

så ja, jag är nöjd med tillvaron. träningen rullar på fint. när jag var hemma förra veckan fick jag stålsätta mig för att palla med alla dryga pass helt ensam. här nere är det nemas problemas! här drar vi med varann, sporrar och inspirerar!

nu ska jag snart ut på pass nummer två, för senare ikväll åker vi in till K-stad och bio-premiären av eclipse! det blir mys!
imorgon åker jag hem på en visit över helgen. ockelbo marknad med gänget där hemma kan ju inte heller gå fel ;)

vi hörs!

här ser vi åsa sola i 50 graders hetta i thailand.. haha..

så har man startat upp en ny träningsvecka. igår tog den förra slut och det gjorde den med en efterlängtad vilodag! och då passade det ju bra med lite efterlängtat kusinhäng! :) jag och fridis umgicks nästan hela dagen.. vilket var trevligt värre (såklart). promenadbingo, kolbullar, kungabröllop (repriser).

men måste säga att lördagen gjorde denna helg. ockelbo-fest med BRÖLLOP, tårta, leriga ballerinaskor, artistgala, ballonger, picknick, brudkväll med mera med mera..
det var en härlig dag och en rolig kväll... nu ser vi framemot marknadshelgen om två veckor! :)

åter till träningen då. den flyter på fint. förra veckan perssade jag två gånger. löptest samt bänkpress! och att perssa e ju aldrig fel.. det behövs i rätt dryga träningsperioder som dessa. 

ljuvligt att vara hemma. men imorgon eller på onsdag återvänder jag till byn för midsommarfirande.. kan ju inte bli annat än BRA !

twin LL

det känns fortfarande jobbigt att studenten och de fyra åren är över. jag inser det inte förrän jag verkligen tänker till. och då gör det så ooont i hela mig. 
varenda liten skidfyra är saknad. jag hoppas SÅ att vi ses igen. att ni av någon anledning blir en del av mitt liv igen. kanske kommer jag bo granne med en av er, jobba med en av er, and so on... jag HOPPAS då på det.

Vissa människor blir bara ett kapitel i ens liv. Vissa längre, andra kortare. Man inser i efterhand att vi var aldrig menade för varandra, han var inte mannen i mitt liv, min prins, den som skulle rädda mig från den ensamma vardagen. Man trodde det för en millisekund eller flera år. En natt ibland flera. Man avslutar ett kapitel med en tår eller så, det är alltid ett sorgligt täcke över avslut. Sedan blir det många sidor av ingenting alls egentligen tills ett nytt spännande kapitel tar fart. Jag undrar hur det kommer se ut när allt är över. När alla kapitel är skrivna. Vilka som återkommer, sida efter sida, och vilka som försvinner utan förklaring. Varje gång man träffar en ny människa hoppas och tror man att det namnet aldrig kommer sluta skrivas i boken om mitt liv, men allt som oftast blir det så ändå. Namnen försvinner och ersätts med nya. Det är väl så man lär sig om livet och människor. Det är väl också det som är spännande med livet, man vet aldrig hur nästa kapitel kommer att se ut eller hur det som skrivs nu kommer att avslutas. Det viktiga är att boken, när man är inne på sista sidorna slutar lyckligt. Då har man väl på något sätt lyckas med sin självbiografi. Om folk försvinner längst sidorna men de man älskar i slutet finns kvar, sida efter sida till sista punkten är satt. Man drömmer så starkt efter lyckliga slut som i filmerna och även om många av mina kapitel slutar med tårar hoppas jag att allt får ett lyckligt slut. Jag undrar hur många av alla människor det är som får lyckliga slut. Man vet inte. Jag hoppas att det är många.

Kapitel - Michalea Forni

OJ vad länge sedan jag skrev här nu.
virus på datorn och fullt upp med annat, har gjort att bloggen legat nere några veckor.

mina stundentveckor var fantastiska! så grymt jäkla roliga! man blir av någon jäkla anledning tightare dom där sista veckorna innan studenten.. och då mår man så bra att man inte riktigt fattar hur man någonsin ska kunna må lika bra igen.

studenten var också grym! sjäva studentdagen var bland den roligaste dag jag upplevt. stunder och ögonblick som alltid kommer finnas kvar. tänk att JAG fick ta studenten med dessa underbara härliga människor.. åh, jag är för evigt lycklig över det!

studentkvällen, och den sista studentfesten var ett enda stort gråtkalas. igår när vi återvände till faktoriet, där festen hölls, så sa dom att aldrig någonsin har studenter varit så förstörda som i år.. och ja ni, det kunde nog inte bli värre. det var fruktansvärt!!! skidfyran var kanske värst, men det är inte så konstigt.. där och då tog allt slut. nu skulle familjen skiljas och aldrig mer bli den familj vi varit.
jag insåg det inte då, när alla stod och grät kände jag bara tomhet och fick knappt fram nå tårar alls..
men sen.. igår.. och idag.. ska ni veta.. att jag har mått SKIT. gårdagen var förjävlig.
kan knappt sova, vaknar av magont och hur det skär i mig. 
vi var SÅ överrens.. att våra bästa år i livet har varit. det kommer aldrig bli lika bra igen..

Nu tänker ni.. att jo jo, det kommer det.
ja, kanske det.

men just nu. finns det inget annat jag vill, än att bara få vara kvar i det som varit. 

jag är sjukt tacksam.