det är så mycket man vill ha

jag vill ha mycket pengar på kontot. jag vill, utan att behöva tänka så förbannat, kunna spendera pengar på INREDNING, kläder, mat och impulsiva resor. och så vill jag vara smal men ändå få äta allt jag ser och är sugen på. och så vill jag alltid vara frisk och aldrig mer behöva känna att mina bihålor sviker mig. vad vill jag mer? jag vill att avståndet mellan alperna och östersund ska halveras och mer därtill. och att ockelbo är brunflo och att torsby är lugnvik.
och så önskar jag att granntanten kunde vara min farmor istället. och att mina andra grannar kunde vara resten av min släkt. så jag fick se dem lite oftare och slippa sakna dem så mycket.
höstlöven som jag halklar på när jag åker rullskidor får gärna omvandlas till snö eller tussilago. eller en blandning. tussliago som tittar fram i snön. det är väl sverige när det är som bäst det.


vad är det för fel på mig idag? jag är negativ. idag när jag och mona åkte hem från willys röt jag till i bilen också.
fan vad dryg dom är som bygger överallt! haha.. mona började skratta. hon liksom undrade va det är som händer.
364 dagar framöver ska jag vara allt annat än såhär. en dag om året kan man väl få svira om till en äkta neggo? och jag är ju mitt gamla vanliga jag där i mellan. men det var ju sannolikt på gång redan igår, denna negativa sida.. jag vill ju ha det jag inte kan få. inte en tillstymmelse av tacksamhet. som nu: jag har ätit bacon till middag. men jag är tamejfan inte nöjd för det.
jag kollar på film men ändå pausar jag och kollar på vanlig tv, zappar och letar... svårt att komma till ro.
innerst inne vet jag vad som är felet. träning är en drog. får jag inte träna så har jag svårare att koppla av, känna att jag duger.
det skränmer mig, hur ska jag kunna känna mig harmonisk den dag jag slutar träna så mycket som jag gör nu?
av alla saker jag vill ha så är detta kanske den största önskningen av alla, att jag ska kunna ligga på sofflocket en hel dag och kunna känna mig harmonisk, nöjd och tillfreds.

Lill-lördag!

Onsdag och "lill-lördag", vilket tillåter en tröööööttare tjej att få äta lite lösgodis och filmhäng? jag är hängig och imorse kände jag att kroppen inte riktigt var med på notorna. så efter jobbet idag har jag bara tagit det lugnt. promenerat.... och handlat godis!
men vet ni vad det värsta är? att jag oftare och oftare tycker det är äckligt med godis. jag inser det (såklart) inte innnan, utan godissugen är jag juuu.... men sen äre inge roligt längre.
som nu till exempel: har jag skitgott godis här bredvid mig. men det enda jag önskar mig är typ baconsås eller nått.... salt...
chips typ. men vem köper chips i sin ensamhet? inte jag iaf? varför kan man inte göra det. varför känns det mer okej att köpa en godispåse än en chipspåse? just nu hade det ju varit förjävla gott med chips.

haha. det här låter ju bra hörni.
men skit samma. om ni har läst enda hit om denna svåra fundering, så kan jag ju fortsätta informera er om att nästa gång jag får detta fettma-sug då blire chips och inte godis. det finns ju sånna här mini-påsar, kanske känns det bättre att köpa en sån?! haha..

jag är helt yr när jag är så här halvdann och svag. jag blir så när jag är trött och jag kan lova er att jag yrat hela dagen. som en yr liten höna på jobbet... haha. 
"kan du gå in på birthday.com?"
- visst visst sa jag, och sökte på "firstdate.com (haha.. det var kul!)

"jag sålde den"
- va?? men SVALDE du den? (jag hörde fel) och börjar trycka på johans käkar för att få dom att öppnas.. haha..

Ladies...


Teamet, ni vet

Idag och imorgon kan teamet ta ytterliggare några viktiga kliv framåt. Spännande!!!!
Förra inlägget, med fokus på tålamod, det gäller även i skapandet av ett team kan jag tala om. Det blir ofrivilliga uppehåll när man är borta på läger och så vidare.. och sen när man kommer hem så ska man fortsätta skapa utifrån där man var för 14 dagar sedan. Hm. Det är inte helt lätt. Vart var vi nu då? Vad måste göras? Vart börjar vi?!
Men den här veckan blir en riktig "team to do vecka" :)

Igår kväll hälsade jag på i Åsas nya lägenhet. Den var väääldigt fin och mysig! Helt i min smak! :)
Dom åker till Ruhpolding på onsdag så det är inte så ofta vi hinner ses nu för tiden.
Och det är verkligen jävligt lessamt! Alla små vardagliga ting som ÄR så mycket roligare när vi två får dela det. Sånt blir det inte mycket av nu för tiden, och det är en tomhet som jag vet båda tycker är piss.
Jag längtar tills vi är i en ny fas, kanske i samma träningsgrupp kanske grannar kanske på jorden runt resa kanske i samma jobb... ja vad som helst som helst som gör att vi får en vardag ihop!! För är det något som jag saknar så är det att dela vardagen med Åsa! Att behöva kasta sig ut ur rummet för man kan inte vara i samma, eftersom man skrattar så man inte får luft nå mer, någon att vara positiv med! bara det där med att slippa stressa upp sig för småsaker, utan lugna ner sig tillsammans genom att peppa varandra och se allt från den ljusa sidan. Det var vi experter på! Men näääe, nu ses vi typ aldrig känns det som. Fan för att det är så.
Vi ska i alla fall ses de kvällar som är kvar innan dom åker.


Nu ska jag ta tag i min groteska resväska och sedan blir det lunch med mina mates på http://www.restaurangtok.se/ - kan varmt rekommenderas ;)

En bra skriven text av Emil Jönsson

Tålamod är nått man verkligen behöver inom skidåkningen. Allt tar helt enkelt en jäkla lång tid.


Jag pratar kanske inte om ett final lopp i sprint utan jag tänker och menar själva träningen! Träningen som jag ägnar varje dag åt. Tränar jag inte så tänker jag i alla fall vad jag ska träna och planerar för den. Det går inte att bli bäst i världen på ett snabbt sätt utan det helt enkelt tar många långa timmar att komma dit.


Just nu jobbar jag mycket med min skate teknik och fast man hoppas och vet hur man ska åka tar det många timmar för hjärnan och musklerna att förstå hur dom ska jobba. När man byter teknik så tar det ett tag då man till och med åker saktare innan kroppen har börjat jobba effektivt. Men jag vet att det kommer gå fortare bara man har tålamod.


Jag har otroligt dåligt tålamod och vill att allt ska hända på en gång! Att allt ska klaffa på första försöket men det gör sällan det. Utan det är många långa timmar i skogen där man får jobba med dom små detaljerna för att bli lite bättre. Och jag jobbar mycket med att bli lite mer tålmodig och intalar mig att det tar tid men det blir bra!


Man måste ha tålamod och tänka långsiktigt.


T.ex. OS går på hög höjd om 3 år så då har jag och Anna skaffat boende på samma höjd över havet för att vänja kropparna i 3 år framöver, och allt detta för en enda tävling… lite sjukt är det allt. Det tycker även jag men det är det som är halva tjusningen med skidåkning. Jag kommer inte nämna det gamla totalt uttjatade uttrycket ”det finns inga gen…bla bla bla.” Men Man måste göra jobbet och man måste lägga ner många timmar på att bli bra.


Det är många som pratar om ”talanger” i unga år och att man måste vara talang för att lyckas. Och jag håller med. MEN talang för mig är dom som krigar på forstätter trots att dom inte lyckas tidigt och har tålamod att fortsätta träna och jobba för att bli bättre skidåkare. Finns hur många exempel som helst för att resultat i yngre år inte har nått att göra med hur bra man blir som senior. Lite som Annas tidigare inlägg om elit i unga år. Så länge man har kul är det bra!


Jag själv vann väldigt mycket som barn ungdom. och min ”talang” var helt enkelt att jag hade turen att växa fort, och var ofta ett huvud längre en mina konkurrenter. Men allt kommer ikapp en och tillslut har konkurenterna vuxit ikapp och i många fall förbi och det handlar tillslut om vem som har talangen att träna och fokusera på att bli bra.


Missta mig inte nu och tro att all tid måste gå till skidåkningen, absolut inte och det gör det inte för mig heller men jag brinner för skidåkningen och tycker att det är det bästa som finns i hela världen just nu och hoppas att det kommer fortsätta så ett bra tag till.


För jag ser långt framåt och jag hoppas jag har tålamodet att utvecklas mer!


För Tålamod den viktigaste talangen!

 

Emil


I'm back!

Jag är hemma igen, vilket betyder bloggåtkomst och framför allt tid till att skriva.
Om ni undrar vart jag har befunnit mig de sista två veckorna så är svaret Schweiz. Andermatt för att vara exakt.
Ett litet paradis på jorden som är fantastiskt på hur många sett som helst. Miljön, vyerna, vädret, alp-charmen, husen, kossorna, getterna, vägarna... Allt är så sjukt vackert att det är svårt att ta in. Plötsligt var vi liksom bara "i det". Men jag har sugit in många fina stunder på minnet, värt att ta fram de mörka månader som återstår innan snön.

Våran grupp gjorde givetvis en stor del till att lägret blev så bra som det blev. Jag tycker nästan alltid, eller jag tror förresten alltid, att jag trivs väldigt bra i grupp. Jag har ju alltid så jäkla roligt när jag är på läger. Det är ju egentligen inte så självklart eftersom man i princip bor varandra i rätt lång tid. Man ska dessutom kriga mot varandra på träning och sedan direkt kunna känna med varann. Eller också är det själva receptet till god gruppdynamik. Hade man fått åka iväg ett "utplockat" gäng och bara hängt hade det nog blivit annaorlunda. Men nu kommer man omedelbart närmare varandra och då blir man också bättre på att känna av. Men rent generellt så tror jag idrottare är grymma grupp och lagmänniskor. Även individuella idrottare. Man lär sig i och av gruppen hela tiden.
Vi som åkte iväg nu är i alla fall ett otroligt roligt lag. Mycket skratt och starka viljor. Längtar redan tills nästa samling! På riktigt!

Chill helg och fått bli lite ompysslad. Imorgon drar jag igång vardagen igen.


Glad tjej!!


Härliga helg!!!

Trevligt hade vi igår. 
Oh trevligare blir det nog ikväll. Vi har kajfest på jobbet, bjuds på grillat bl.a. Och mer då? Jo som plus i kanten är det finväder och det kan nog bli årets sista grillning ikväll! FINT!

Har jobbat idag samtidigt som jag försökt (försöker) njuta av min vilodag. Så därför ska jag släcka ner allt nu och vila en liten stund innan jag måste stressa in i duschen.....




We Are In Love..

Hösten! Visst är den HÄRLIG??!? :) Slippa ångesten om när man ska ha tid att ligga och sola eller när ska jag hinna använda mina sommarklänningar eller när ska jag kunna få tid till att ligga på stranden och äta glass eller fan vad det luktar grillat jag vill också ha grillat eller ja.. ni fattar. sommaren är ju undebar, men hösten är aldrig lika svartvit och jävlig som man tror. den är fin skön och framför allt mysigare än alla andra årstider.
man får mysa från morgon till kväll på hösten.

rullskidbanan + hösten = inte så mysig kombination.
så rent träningsmässigt så passar det verkligen ypperligt med 10 dagar i Schweiz med start på måndag! Det ska bli så ROLIGT! Tufft kommer det nog också att bli men jag är taggad för det! Taggad för löpning som bjuder på grymma vyer, rullskidor på snirklande branta vägar och skidgång i alperna. Och så det där äta-sova-träna livet.. aldrig är det väl så skönt att sova middag som på läger? Eller att äta?


Teamet utvecklas utan att det märks "utåt" så mycket just nu. Möten, papper, mycket att lära sig (jag lär mig mycket nytt! det är bra!), och ja.. helt enkelt stuffs som måste fixas i början innan man kan låta saker och ting rulla på av sig självt. Men det går fortfarande väldigt bra och känns väldigt rätt! Imorgon ska vi ut och fira lite med middag på stan! Vi firar att vi inom kort (om vi blir godkända!) är bekräftade som egna företagare och driver våra egna 'enskilda firmor'. Bara ett sånt steg. Ett osynligt steg för er men ett stort för oss. Vääärt!!


Att slå ett slag för något "nytt" är väldigt läskigt om man är skidåkare...

Om man är skidåkare ska man följa allt som stavas traditionellt. Det traditionella kan såklares se lite olika ut beroende på tränare, men nästan alla tränare är trots det under samma paraply. Är ni med? Alla har trots lite olika upplägg rätt lika "grundsynd". Många i alla fall.
Och jag säger inte att det är fel. Herregud nej det är verkligen inte fel någonstans. Det är tvärtom säkert väldigt rätt i många fall.

MEN om man känner att utveckling gått åt rätt håll i många delar (det är många delar som ska klaffa för att åka bra skidor) men inte i alla, då måste man kanske försöka hinna ikapp i de där delarna där utvecklingen avtagit.
Nu vill jag inte klandra skidskytteymnasiumen eller så, men skulle jag fråga de flesta av mina klasskamrater/konkurrenter hur mycket de har ökat i chins, dips eller max antal armhävningar från att de börjat till att de slutat gymnasiet.. Så skulle svaret vara läskigt dåligt.
Och visst är det kanske upp till individen men nja, jag är nog inte riktigt beredd att hålla med om det ändå. Eftersom vi som hela tiden velat bli bättre har tränat efter schema och hela tiden gått in för detta, har ju ändå utvecklingen tämligen gått segt om man ser till just styrke-biten.
Däremot har ju andra bitar varit väldigt bra och utvecklande, så jag förstår ju att det kan vara svårt att få in allting under fyra år!! Men kanske måste man också se skillnad mellan tjejer och killar? Tjejer behöver ju kanske MER styrka! Mer styrka med sin egen kropp osv! Jag blir irriterad över att man inte kan se till att varje individ går framåt?!? Och hur går vi framåt - jo genom att variera våra styrkepass och bli jävligt allround-starka. Så att vi åtminstone orkar lyfta våran egen kroppsvikt utan problem. Det är ju våra kroppar vi ska orka trycka runt i skidspåret, så det vore ju rätt dumt att inte jobba med den på gymmet.

Jag har malt på rätt länge med samma styrka men som ni kanske förstår när ni läst den här texten (hehe!!), så har jag nu ändrat spår totalt. Och det kommer komma MYCKET uppdateringar om den nya "modellen". Jag har och är också kritisk till sånt som är "nytt och främmande" men i dagsläget tror jag oerhört starkt på det jag/vi gett oss in på. Kul va?! Man måste våga för att vinna! Och man kommer aldrig först om man går i någon annans fotspår :-)

Idag var det skitrolig stryketräning. Mycket av det vi gör är inriktat på "gymnast-styrka" men idag var det extraextra inriktat på just gymnastik. Och det är väl inte riktigt min starka sida (ännu!). Haha. Det skulle gå rätt snabbt mellan byte av övning och jävlar i min lilla låda vad trött och yr(?!) jag var. Jag trodde inte jag skulle fixa alla 5 varv med så snabba byten mellan alla stationer, som att stå på händer i 45 sek (mot en vägg än så länge!) och sedan göra pull-ups lika länge och sen armhävningar med upphopp och sedan kullebyttor m.m...

Haha... ni lär då undra, det hade då iaf jag gjort. Men visst låter det kul? Det är det.<

PS. Vi är ju nya och därför givetvis lite extra exalterade. Jag säger inte att detta behöver vara rätt för någon annan. Eller för oss. VI PROVAR OSS FRAM BARA! :) D.S


En sak till..

Visst är det fruktansvärt det som hänt i Ryssland?
Jag sörjer med anhöriga. Stefan Liv lämnar fru och småbarn efter sig. Det är så sorligt så det finns inte.

Imorse på morgonmötet (innan detta kom ut) så bestämde våran chef att vi ska bära NHL-tröjor i butiken imorgon. Anledningen är att NHL 2012 släpps imorgon (det visste ni väl?!)..
Jag tvivlar dock på att alla kunder har koll på detta och kommer istället koppla ihop det med flygolyckan.
Och jag tror jag tycker det är fint, det kommer kännas som man bär den där hockeytröjan för att hedra Stefan Liv och NHL 2012 känns rätt avlägeset just nu.
Men jag vet ändå inte.. vad jag tycker. Det kommer kännas i hjärtat i alla fall.

R.I.P <3

What if



Joshua Radin - What if you


Kompis det går bra nu!!

Och om jag ska vara extra tydlig och släppa på bomben: Vårt Team går riktigt bra nu.
Ni får givetvis adressen så fort hemsidan är färdig!
Den är näästan färdig tror jag :) Då bloggar jag givetvis därifrån istället!!

Om man vill åka skidor (och skjuta) och satsa fullt ut så krävs det extremt mycket nerlagd tid. Och det är ju ingen större suprise att TID KOSTAR! Vi kan inte lägga ner oss hundra procent om vi inte får det stöd som krävs. Vi har ambitioner att slå oss in i landslaget men för att göra detta krävs det att våra förutsättningar är lika goda som deras. Om inte ännu bättre!!
Vi får helt enkelt inte tappa mark på de bästa och ett Team gör definitivt vägen enklare att gå...
Att vi dessutom är ett Team som framöver verkligen kommer köra vårt eget race och testa nya banor; det känns ju bara ännu mer spännande! Ut med det gamla och in med det nya kan man enkelt uttrycka det ;) Men mer om detta kommer somsamgt komma....
Nu kör vi!!! :D

/Team Reebok Crossfit Östersund
(haha ja det är långt, men det är snyggt! och det är vi!!)


Senaste dagarna..

Helgen var fantastiskt bra om ni frågar mig! :)
LOVE YOU!
Vi shoppade, åt god mat, bilade runt i Ösd, hängde här hemma, skrattade och slappade.

Hängt med pappa idag och igår. Ett dygn i Bispgården där jag fick vara med och jaga lite älg idag! Det var roligt! Spännande i mellan åt men dock ingen älg. Jag såg dock en brutalt stor ren.

Allt är bra i övrigt.. mitt enda lilla problem är att mina bihålor verkar lida av allvarliga problem eftersom dom nu från intenstans har dragit på sig nått? Det är inte så kul när man är fräsch i övrigt men pga att ögonen svider och det trycker i tinningarna så måste jag tare lugnt. Och jag känner att det är bihålornas fel att det svider och trycker! Drygt!

Men jaaarrå det finns värre saker än bihålor och att ta det lugnt. jag veet

En fin liten låt då. Fin i flera olika versioner men den här är mysig en regnig måndag som denna;
You and me (Acoustic version) - Milow


T.G.I.F !!! :)

Okej först och främst. Biomannens filmval och mina synpunkter var jävligt förutfattade. Klart man kan se och älska den där typen av film och vara en 50-årig man i sina bästa dar. MEN att göra det utan sällskap och helt själv däremot. Det var väl egentligen det som var lite konstigt! Så.

Har ni något lunch tips? Jag får äta köttfärssås som igår och i förrgår. Det är inge gott längre. Btw, sånt där var mycket lättare när man bodde ihop med någon. Då kunde jag äta samma maträtt (läs gröt) i en veckas tid men åh vad jag tyckte det var gott. Mat är godare i sällskap! Mmm.. satan så mycket godare det är när man är två.
Sorgligt men sant.

Tur jag ska äta resterande måltider denna helg i bästa tänkbara sällskap då :)


Mina armar!

Jag är så trött i mina små armar att det till och med känns jobbigt att trycka på tangenterna. Att prata i telefon och hålla telefonen mot örat är JÄTTEjobbigt. Muhahah, vek tjej.

Imorgon kommer mamsi och Karin! Jag längtar, mamma längtar, Frida längtar, Karin längtar.
Vilken mysig hösthelg vi kommer ha :)

Mona och jag var på "Jag saknar dig" igår. Det var vi två och en medelålders man i hela biosalongen. Hallå, vad gjorde han där liksom? Det här är ingen film som en medelåldersman betalar för att se. Okej detta var förutfattat men näe. Jag undrar jag.
Nog om det. Filmen var fin. Det märktes dock att skådespelare och allt var lite B.. så det var ingen topp film, däremot fruktansvärt sorglig.

PUSS!

Om

Min profilbild

RSS 2.0