Smells like heaven..
Min parfym håller på att ta slut. Så nu vet ni det.
Jag använder därför någon annan "halv-god" för att spara så mycket jag kan på min "gooda". Men whatever, jag måste ju köpa en ny. En ny likadan som jag har blir det.
Jag har blivit doftberoende sen jag flyttade in i denna lägenhet. Jag vet inte hur en lägenhet har kunna föra med sig detta beroende men jag hatar när det luktar annat än doftljus eller badskum eller rengöringsmedel eller parfym eller nya blommor eller sockerkaka i ugnen. Och det är inte så lätt ska jag säga er.. att få en liten etta att lukta rengöringsmedel och sockerkaka i ugnen varje dag. särskilt inte när man snubblar in med leriga träningsdojjor två gånger om dagen, är för trött för att gå ut med soporna, hänger svettiga träningstoppar på tork i köket (!).
Doftljusen räcker inte till på långa vägar och en parfym för lägenheten måste vara septembers kanske viktigaste investering?!
Men om man bortser från detta så är det mycket som luktar jävligt gott just nu. Livet smakar luktar och känns precis som det ska för tillfället. Nämligen alldeles strålande. Och hur ofta är det egentligen så?
Jag ska berätta för er exakt vad det är som smakar så enastående bra just nu men idag räcker inte tiden till riktigt...
Nu ska jag cykla med Åsa som lite mentalt stöd medan hon kör rullisar. Sen ikväll äre bio och i mellan detta lär jag hinna med att parfymera min stackars bostad.
Jag bju'r på en akrobatisk bild på mina vänner så länge! Alltid något!
Autumn <3
Idag så dog jag lite flera gånger
50 minuters effektiv A3 idag i Vallsundsbacken. Det gjorde vi bra!!
När vi skulle hem så var dock krafterna slut. Helt slut. Och när man väl går sig tom, då rinner energin ur en illa kvickt! Energin var i bött och jag tänkte att seriöst, snart snattar jag på ICA eller va fan som helst. Eller knackar på hemma hos någon och ber om en bulle. Vad som helst bara jag får MAT! Bara jag får äta något!!! Jag letade harsyra i gräset och när Mona ropade VINBÄR så var det som om jag vunnit på lotto! Så där stod vi och åt röda vinbär som om det var det bästa som hänt oss.
Den vinbärs-kicken höll väl i sig cirka 500 meter för mig. Och det lär väl vara närmare milen hem till mig från Vallsundet. Vilket kändes väldigt väldigt långt just då. JIPPI!!
Det slutade med att jag åkte hem till Mona och fick ta hennes bil hem. Tack Måns!! Allt som allt blev hela passet 3 timmar, och då kan ni ju förstå själva att 50 minuters tuff A3 i Vallsundsbacken dessutom sätter sina spår.
Varit på massage i eftermiddag. En timmes tortyrmassage men ack så skönt när det är över.
Och sen ut igen. Lugnt klassiskt fick det bli istället för tung styrketräning. Har varit så trött hela dagen men faktiskt så blev jag piggare under själva passet. Så nu känner jag mig återhämtad. Det är bra!
Först dör man. Och sen så återuppstår man.
Dagen efter
Klev upp och startade första passet redan vid 08.00. Stakade i 3h med trevligt sällskap. Tiden går fort när man pratar hela tiden :)
Sov en sväng mitt på dagen, vilket var sjukt skönt. Sova middag lär ju vara topp3 det bästa man kan göra. Hehe.
Sen blev det ytterliggare ett pass innan det blev kväll och nu ikväll har jag inte uträttat alltför mycket. Ätit rester sen kalaset igår ;) Jag SKA bli en nyttig människa... när resterna är slut.
Imorgon har jag vila. Gu se gött.
Det blir defenitivt en sväng på stan.
Och så ska jag ju såklart passa på att fikelika lite till....
En utomordentligt fin födelsedag!!! :)
Körde nästa pass på eftermiddagen tillsammans med Åsa. Sedan bjöd hon mig på thai-middag innan vi förberedde för en liten fikakväll här hemma. Tack tjejer för presenter och Tack för att Ni kom <3
Åh min dag har varit superduperbra!!! Tack vare att jag har så fina vänner och en sådan fin familj som firat mig! Tack, Ni är bäst! :)
Jag blir så ledsen när jag inser att tiden springer ifrån mig...
Alltså jag fyller 21 år imorgon. Det är ju förjävligt hur gammal jag är påväg att bli. Vänner runt i kring mig skaffar barn och familj och hela det köret. Jag är sjukt långt ifrån detta och jag förstår inte riktigt hur jag ska hinna med allt innan jag blir för gammal!
Vi är så fria just nu. Hela livet ligger egentligen framför oss och vi gör precis. vad. vi. vill. med morgondagen. Alla val är fortfarande ovalda och jag kan välja vilken väg jag vill. Precis vilken som helst.
Men så den där jävla tiden. Som springer ifrån oss alla HELA tiden. Vi skidåkare får ju skylla oss lite själva som lägger ner obeskrivligt med tid i skogen, i spåret, på rullskidorna... många skulle ju inte ens göra det för miljoner.
Jag skulle inte ha några som helst problem att fylla upp dessa träningstimmar med annat men jag har ingen som helst lust att göra det. Just nu, idag, älskar jag att åka skidor och då ska jag naturligtvis göra det.
Frågan är ju bara:
När ska jag resa jorden runt?
När ska jag spontant dra en vecka till Grekland för att jag hatar när den svenska sommaren regnar sönder?
När ska jag vakna och kunna tillbringa en heldag på stan utan att behöva planera ihjäl mig för denna dag?
När ska jag kunna gå ut på krogen utan att känna dödsångest för att jag riskerar att bli sjuk?
När ska jag plugga? (!)
Jag undrar bara. Det måste man ju få göra? Utan att det betyder att man typ vill sluta åka skidor eller andra radikala saker ni skulle skulle kunna få för er.
Man vill ju så mycket bara! Det är ju bara det! Och våran bästa tid är ju nu. När vi är unga och fria och spontana.
Det är ju förjävligt att man ska behöva jobba året runt med några få semesterveckor/år tills man blir gammal. Att man ska behöva slita och sedan ska man göra allt man inte hunnit under året under dessa lediga veckor man får mitt i sommaren. År ut och år in.
När hela jordklotet är fullt med platser man vill besöka och människomöten man vill uppleva, men nejdå, istället ska vi jobba sova äta dö.
Jag är så dubbel. Jag älskar rutin och vardag men tycker samtidigt livet är till för att levas. Fullt ut. Här och nu.
Jag tror i vilket fall man ska passa på att vara ung när man är det! Vill man ha roligt är det meningen att man ska ha roligt.
Har redan börjat kolla resor för mina "semesterveckor" detta träningsår. Älskade april säger jag bara.
Höst-shopping! <3
Nya vita converse
Snygga gummistövlar. (VÄRT med tanke på Östersunds höstväder!)
Det är tur att det är lönen ramlar in snart och
att jag dessutom fyller år om två dagar! :)
Men det är mycket nytt man vill ha nu.. hur mycket som helst.
Hösten ni vet.
Ibland äter man sockervadd och ibland har man blodsmak i munnen..
Hemma i Östersund!
Ljuvligare måndag: det regnar utanför fönstret, ljusen är tända, jag ska baka bullar (!), kylen är full och jag kan njuta till fullo av en vilodag och att slappa i soffan. <3
Boden var sisådär. Allt var sisådär. Boendet, vädret, resultaten, glädjen. Allt.
Jag kan väl inte påstå att jag är nöjd med tider placeringar och dylikt. Men det känns ändå bra att jag tävlade. Nu kan jag stanna upp och faktiskt INSE att:
1) Jag måste lära mig åka avslappnat.
2) Jag måste lära mig åka avslappnat.
3) Jag måste lära mig åka avslappnat.
Jag måste alltså lära mig att slappna av och låta kroppen styra. Det är så lätt på träning men svårt på tävling. Men nu inser jag att det spelar ingen roll om det är sommar eller vinter, junior eller seniorklass, sol eller regn, publik eller inte... Allt sitter ändå mellan mina öron och det är bara jag som kan påverka det som tänks och sägs där inne.
Jag låter ju klok nu men ut efter spåret så räcker inte denna predikan till riktigt. Då är dessa ord väldigt långt borta och under hösten är min största uppgift att förändra detta.
Det finns dock mycket som var positivt med Boden. Det har jag tagit vara på och tro det eller ej men jag känner mig nästan glad och lättad när jag tänker tillbaka på helgen. Glad för att det har gett mig motivation och lättad för att jag så tydligt ser mina käppar i hjulen.
Hahahahha.. jag hittade dom här gamla bilderna och ja...
Britney eller Boden, Sockevadd eller Blodsmak...
Tur vi har varandra asså :)
Nämen Tjenare Boden!
Och det "värsta" är väl ändå att vi ska hit igen innan året är slut. Men Boden är faktiskt inte så illa som det låter. Sist hade vi ju en grymt fin vecka här! Idag har dock regnet vräkt ner hela dagen och vi bor i minimala stugor... men det är ju faktiskt inte Bodens fel.
Imorgon eftermiddag är det sprint. Alla verkar hiskeligt taggade på detta och kliver in i tävlingshettan med så stora kliv att jag inte riktigt hinner med...... SM och grejer är det tydligen också?! Jag tror det är främst juniorerna som "Åhåhåhå:ar" sig för detta. Det hade nog jag gjort lite grann i alla fall. Men nu är jag ju inte junior längre. Nu är jag senior och jag vet inte om det är bra eller dåligt men jag bryr mig faktiskt inte överhuvudtaget över detta SM. Jag tippar att H. Ekholm gör storslam i våran klass. Övriga placeringar är svåra att spekulera i men det ska bli spännande att se om någon yngling kan ta sig in bland "toppåkarna". Något jag däremot bryr mig om är mitt skytte, känslan i kroppen, att våga trycka på och att våga bli trött, orka fokusera på mig själv från start till mål, kunna känna glädjen och hitta 'träningskänslan' fastän det är tävling.....
Och som jag skrev i förra inlägget. Det är så skönt att slippa det där junior-ojjandet. För mig är det så. För mig är det en befrielse.
KiCk ASS-känslor!
Kroppen är piggare och då är det ju betydligt roligare att träna också! Den här sommaren har funkat bra men jag tror ännu mer på hösten. Det finns hela tiden myyyycket som man vill förbättra och det är härligt när man känner att man är påväg åt rätt håll! När svagheterna sakta men säkert börjar omvandlas till styrkor. YEY!!
Vi ska dock "breaka" träningen i helgen för att spänna på oss tävlingsskidorna. Ojoj.. Det kommer bli ovant att sätta på sig nummerlappen och ställa sig på startlinjen.
Att förstora upp detta och dessutom ställa för höga förväntningar på mig själv hade jag mycket väl kunnat lyckats med inför dessa tävlingar.
Men jag har defenitivt ingen lust/ork/behov till det och det känns SÅ skönt!! Det kan alla andra få roa sig med ;-)
Just nu ligger jag i min vita soffa, är sjukt sugen på choklad, läser inredningsbloggar, googlar bilder på "vit eller svart iphone" (beslutsångest)....
PUSS!
/K
missing
Back in town.
Och skönt att vara tillbaks i stan är det också. Liv och rörelse. Underbart.
Men jag saknar Smilla. Och mamma & pappa. Och tjejerna.
Eller sakna lät jobbigt. Men jag längtar tills nästa gång vi ses i alla fall.
Jag och Åsa skulle upp och skjuta lite direkt när hon hämtat mig från tåget. Regnet vräkte ner så det blev fyra serier innan vi la ner och åkte hem.
Jobbar i helgen men imorgon är jag ledig. Träning och sen ska vi (Å & jag), hör och häpna, uppgradera oss ett snäpp. Det är la på tiden. Bye bye Nokia's!
Träningen då?
Fick till ett riktigt bra intervall-pass med papi idag. Obanat och i brant terräng så blev det stavgång och spänst. Men jag ska väl erkänna att en dryg veckas sjukdom har satt sina spår. Nu har jag varit igång ett tag men hjärtat dunkar på i hårdaste laget. Jag hoppas att det är "som vanligt" vilken dag som helst.
Nu sover vi!
Lilla lilla Ockelbo
Efter att ha skrattat oavbrutet åt gamla kort och filmklipp så åker vi fram (jag körde) och träffade på flera andra efterlängtade ansikten. I Ockelbo är "fram" = torget. Ung som gammal säger så. "vart är du?" "jag är framme".
Det betyder alltså inte att man -kommit fram- utan att man är på torget. "Ska vi åka fram?" var väl standardfrasen när man gick i sexan och hade dåligt att göra.
Nästan lite värmländska takter i detta.
Jaja. Väl framme så får jag träffa många som jag inte sett på en evighet. Men det känns natuligtvis som igår. Det är det bästa!!! Att ha barndomsvänner och gamla klasskamrater som kramar om en helhjärtat och som visar att dom verkligen har saknat en. Att dom kramar och lyfter en och skojar och inte kan hålla sig för en nästa kram.
Jag ska försöka bättra mig. Åka hem oftare och då också prioritera vännerna. Ofta hamnar jag i en dvala när jag kommer hem och då träffar man mest familj och släkt. Missar vännerna och spar det tills man är piggare. Men jag inser ju vilken energi det här ger. Ni ger mig SÅ mycket!! Vi har så fantastiskt roligt tillsammans. Både med tjejgänget och grabbgänget har jag det. Mina fina små vänner. Gammal vänskap rostar aldrig!
Det är ju så tydligt vad jag måste göra, jag måste bättra mig.
what a daaaaY
egentligen har det inte hänt något speciellt men ibland krävs det inte så värst mycket för att det ändå ska kännas hur bra som helst. underbart väder och bra sällskap.
jag är i rask takt påväg att bli helt frisk och kry. jag tränar lite lätt, knappt så det kallas träning, men jag är otålig, rastlös och har ett energi-överskott som heter duga.
kan ni förstå vad jag längtar tills nästa läger? nej det kan ni inte men satan i gatan vad jag gör det. det har varit bra att missa på det viset, nu kan man verkligen inte klaga på motivationen jag har inför höstens träningar och läger.
om några dagar är jag hemma i ockelbo för en kort visit. ska bli så härligt att få träffa ellinor anna linn mickis angelica malin, förhoppningsvis hinner jag med dem allihop. jag hoppas på en paris-återträff och allllllt vad det innebär. vi har inte hängt på hela sommaren, så jag längtar efter dem!
ses snaaaart godingar :)
Välkommen augusti! :)
1:a augusti idag och allt känns lite som nystart! Härligt känsla är det!
Några få (men fina) sommarveckor är kvar och jag ska försöka ta vara på varenda dag och varenda jordgubbe.
Och sen väntar hösten.. jag små-längtar faktiskt. Den här hösten kommer bli grym! E ni me yao?! ;)
Nu kör vi!
